brunettflickorna

Nu har jag fått en kommentar om att jag ska skriva om Adam och mig.

Det började med att vi började snacka på playahead. Vi bytte nummer och msn och vi snackade dagarna långa om allt som finns att snacka om. Sen bestämmde vi för att träffas. Jag var skit nervös och höll på att dö när jag åkte pendeln till honom :O Men sen så möttes vi och vi var med varandra hela dagen, vi snackade och kollade på tv och sånt. Sen fortsatte vi att träffas. han bjöd mig på bio och påvägen hem när vi skulle skiljas åt så gav han mig en puss och det kändes som om hela jag skulle sväva iväg. Vi träffades mer och sen den 9 december 2008 blev vi tillsammans. Jag kommer ihåg att jag var överlycklig! Han var så otroligt gulligt mot mig den där killen. Fast det var ca 4 år mellan oss så älskade vi varanndra. Vi gjorde massor tillsammans, åkte pulka, myste, va med hans kompisar, gick på stan, slappade. Mest av allt var vi hemma hos honom, hos hans underbara familj. Jag älskade eller jag älskar hans familj. Familjen Skol var så otroligt underbar. Så fort man kom in i deras hus kände man ren kärlek. Jag blev även så himmlans bra kompis med hans brorsor, Pontus och David. Bröderna Skol var alla lika underbara, men mitt hjärta slog hårt för Adam. Tyvärr så kunde vi inte träffas mycket. Han hade skola, träning, dataspelande, kompisar, festande m.m. att göra. Han hade inte mycket tid kvar för mig, även fast vi båda ville det så fick vi inte ihop allt. Så vi bestämmde oss 3 dagar innan vi skulle fira våran månadsdag att vi skulle ta en pause. Jag blev sjukt ledsen, för jag älskade verkligen den killen. Men jag kom på att det var bäst att  gå vidare. Jag kommer aldrig glömma Adam Skol, han kommer föralltid ha en plats i mitt hjärta.

 

Det är bra att ni kommenterar och frågar saker, fortsätt med det :) / Nea